Det där med sommarjobb
Är sjukt intresserad av ett sommarjobb. Men jag orkar inte. Detta är mitt absolut sista sommarlov. För nästa sommar är det dags att söka jobb eller något i den stilen. Så jag är lite kluven. Jobba eller inte jobba? Vara pank hela sommaren eller inte vara pank hela sommaren? Det lutar mest åt att vara pank hela sommaren.
Åh, jag får väl fortsätta leta.
Har du sommarjobb? Och vart?
Så himla hemskt
Jag fattar fortfarande inte hur man kan göra en sådan sak. Döda ett oskyldigt barn och tiga om det i dagar. Att inte erkänna. Att väcka falska förhoppningar hos föräldrar som väntar. Tycker så himla synd om Englas mamma. Och reste av Englas nära och kära.
Det enda jag kan säga är att det är så jävla hemskt.
Det enda jag kan säga är att det är så jävla hemskt.
Fjortisar?
Jag var en fjortis en gång i tiden. Ganska länge höll det på. Som en sjukdom typ.
Det började i femman. Jag gick omkring i mina åtsittande manchesterjeans - dom var lila. Jag hade ett par som var röda med och jag tyckte, seriöst, att jag var så himla snygg i dem. Och jag betedde mig därefter. Putade med läpparna, sköt upp glasögonen och visade tandställningen. Ja, jag trodde att det var coolt med tandställning på den tiden och jag visad upp den som om den var det finaste föremålet någonsin. Mitt bling-bling. Jag tyckte att jag var så himla cool. Men såklart tyckte väl ingen annan det.
Sen fortsatte det. Ända fram till nian betedde jag mig så. Putade med läpparna. Fram med pattarna som jag inte hade, och fortfarande inte har. Som grädden på moset sminkade jag mig som en kratta. Drog på foundation som inte ens var min hudnyans och fick mig att se "brun-utan-sol"ad ut. Ja, på gränsen till spetälsk om man ska vara allvarlig.
Fjortistiden - som den troligtvis kallas eftersom att man kallas fjortis - är våran tid att hitta våran egen plats i samhället. Vi använder oss av olika metoder och det kommer en period hit och en annan dit. Under min fjortistid vill jag inte bara vara cool. Jag hade ett antal galna perioder.
I-wannabe-Avril-Lavigne-perioden
I-love-Lindsay Lohan-perioden
Jag-spenderar-min-fritid-på-lunar-perioden
Jag-vill-dansa-balett-perioden
Med mera. Ja, det är ingen fin lista. Eller hur?
Pågrund av mitt galna beteende blev jag på gränsen till galen för att jag inte visste någonting. Var så förvirrad. Vem var jag? Vart hörde jag hemma? Vad är min favoritfärg och vad gillar jag för kläder? Vilken musik gillar jag? Ska jag säga att jag gillar Britney mest av allt? Det var den värsta perioden i mitt liv. Att låtsas vara någon annan och säga "Hej det här är jag!" Att hitta min plats var svårt och jag har fortfarande inte hittat den. Tror jag inte i alla fall. Jag tar en dag i taget och är mig själv , att inse att man inte kan vara någon annan än sig själv.
Vad jag försöker säga är att var inte så taskig mot "fjortisarna". Dom försöker bara hitta sin plats. Du har väl själv varit sådan? Eller hur?
Det började i femman. Jag gick omkring i mina åtsittande manchesterjeans - dom var lila. Jag hade ett par som var röda med och jag tyckte, seriöst, att jag var så himla snygg i dem. Och jag betedde mig därefter. Putade med läpparna, sköt upp glasögonen och visade tandställningen. Ja, jag trodde att det var coolt med tandställning på den tiden och jag visad upp den som om den var det finaste föremålet någonsin. Mitt bling-bling. Jag tyckte att jag var så himla cool. Men såklart tyckte väl ingen annan det.
Sen fortsatte det. Ända fram till nian betedde jag mig så. Putade med läpparna. Fram med pattarna som jag inte hade, och fortfarande inte har. Som grädden på moset sminkade jag mig som en kratta. Drog på foundation som inte ens var min hudnyans och fick mig att se "brun-utan-sol"ad ut. Ja, på gränsen till spetälsk om man ska vara allvarlig.
Fjortistiden - som den troligtvis kallas eftersom att man kallas fjortis - är våran tid att hitta våran egen plats i samhället. Vi använder oss av olika metoder och det kommer en period hit och en annan dit. Under min fjortistid vill jag inte bara vara cool. Jag hade ett antal galna perioder.
I-wannabe-Avril-Lavigne-perioden
I-love-Lindsay Lohan-perioden
Jag-spenderar-min-fritid-på-lunar-perioden
Jag-vill-dansa-balett-perioden
Med mera. Ja, det är ingen fin lista. Eller hur?
Pågrund av mitt galna beteende blev jag på gränsen till galen för att jag inte visste någonting. Var så förvirrad. Vem var jag? Vart hörde jag hemma? Vad är min favoritfärg och vad gillar jag för kläder? Vilken musik gillar jag? Ska jag säga att jag gillar Britney mest av allt? Det var den värsta perioden i mitt liv. Att låtsas vara någon annan och säga "Hej det här är jag!" Att hitta min plats var svårt och jag har fortfarande inte hittat den. Tror jag inte i alla fall. Jag tar en dag i taget och är mig själv , att inse att man inte kan vara någon annan än sig själv.
Vad jag försöker säga är att var inte så taskig mot "fjortisarna". Dom försöker bara hitta sin plats. Du har väl själv varit sådan? Eller hur?
