EMMA -

Jag funderade förut på att konvertera till HV - när jag såg deras avgörande mål i sudden. Men jag tror inte det. Jag har offrat min röst för det där laget när jag satt hemma i soffan varenda kväll LHC-matcherna visades på tv. Jag har svettats, skrikit, skrattat och fått hög puls åtaliga gånger för att jag inte ska kunna överge det där laget. I alla fall inte bara sådär. Jag skiter i om LHC inte vann. Dom kämpade och var bra i alla fall. Dom kom ju i alla fall tvåa - det är inte fy skam. Det går säkert vägen nästa år. Eller nästnästa år. Eller skitsamma! Det behöver aldrig gå bra, dom kan få förlora hela tiden. Jag gillar dom i alla fall, i ur och i skur, även om dom suger. Och jag tänker defenitivt inte ta och byta ut min Mattias Weinhandl-bakgrundsbild som jag har på datorn mot någon ful HV:are. Aldrig. Så det så. Speciellt inte till en bild på typ Stefan Hiv eller vad fan han heter.

Jag hatar honom, Hiv - eller vad fan han heter, någon borde sätta upp honom på jumbotronen och sedan knuffa ner honom! Så mycket hatar jag honom nu. Tyvärr. Men det försvinner snart. Om några dagar eller så. Men nu hatar jag honom. Och det är med rätt. Han är ju med i motståndarlaget. De som tog ifrån mina favoriter sitt förtjänade guld och gav dem silvermedaljer. Fy fan på dig!

Och domaren, honom vill jag nästan inte ens nämna, han dömde bort ett mål. Fy fan på dig med! jag gillar det inte. Men det kanske var rätt det där med utvisningen på han - vad han nu hette. Fast det finns inget mer att säga än att det skulle ha varit mål. Ett riktigt jävla mål. Fast han gjorde ju bra ifrån sig med. Men ... det där målet alltså. Det gillar jag honom inte för alltså. Det är en jättesak som är säker.

Ja, nu ska jag försöka sova bort min ilska mot HV och domaren. Och min besvikenhet över att LHC inte vann. Imorgon ska jag upp tidigt. Mamma och jag ska till Kisa, apoteket och köpa ny medicin. Har bara en tablett kvar. Sen blir det väl film, mjukisbyxor och slapp under dagen. Kanske pluggar på matte för att göra ett omprov på måndag.